Japp idag slog det mig, om en månad, alltså den 3 okt är det pappas födelsedag och även i år får vi fira den utan honom. Även om det gått mer än ett år nu och allt har varit en första gång så känns även en andra gång oxå. Jag saknar honom och tänker på honom varje dag.
Nu börjar jag märka hur hans bortgång påverkar mig. Jag har blivit rädd för att bli ensam, ja alltså att människorna runt omkring mig ska försvinna. Fantastiskt urjobbigt när det kommer över mig, jag lär mig att hantera det.
Nu ska jag i alla fall sova, för i morgon är en annan dag.
Kram Lina
❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar