När jag ser mig i spegeln ser jag en liten tjej med dubbelhaka, hängbröst, lös och plufsig mage och en rätt stor bakdel som även den liksom har hasat ner. När jag sen ser mig omkring ser jag ju två underbara barn som är mina. De har ju faktiskt bidragit till att jag ser ut som jag gör och då blir livet lite enklare att leva, jag behöver ju bara se det från den ljusa sidan! Utan dem vill jag absolut inte vara så det är bara att försöka se det från den ljusa sidan varje dag och varje gång jag ser mig i spegeln. Livet blir ju ingenting värt utan mina små änglar.
Men jag ska ändå försöka tajta till den här tanten lite iallafall.
Nu är det sova som gäller.
Kram Lina
Underbart skrivet och så sant! Jag tänker ofta så som du skriver och när jag gör det får jag alltid ett leende på läpparna! Livet handlar om så mycket viktigare saker än en "perfekt" kropp!
SvaraRaderaKram Kim