Idag har jag tagit farväl av min fina kusin. Livet är bra orättvist, varför och vem bestämmer vilka som får och inte får livet, min kusin fick bara 33 år, varför fick inte han 93 år istället? Ödet? Då skulle jag vilja ta ett snack med Ödet, han var som inte färdig än. Han hade så mycket kvar att leva för.
Stunden i kyrkan var så fin, stilla trillade tårarna ner på min kind när musiken spelades, stilla trillade tårarna ner på allas kind. Min gudmor läste en berättelse som han skrev när han gick i skolan och den speglade hans sista tid, visste han redan då vad som väntade. Livet är bra orättvist. Han hade så mycket liv i sig.
Jag är helt slut, helt tom i huvudet, helt slut i hela kroppen. Så mycket känslor som vill ut, så mycket tankar och funderingar som börjar mala i huvudet igen. Så mycket som kommer tillbaka igen.
Efter detta fina avslut åkte vi på skolavslutning, så mycket glädje och skratt, förväntansfulla barn och ger allt i alla sånger, som står där längst fram och håller dessa tunga fanor. Barn som sjunger "den blomstertid nu kommer", tal av lärare och rektorer och en doft av sommar. En skolavslutning när den är som bäst.
Idag har jag varit med om två helt olika avslut, men båda innehöll så mycket värme.
Kram Lina
❤️
Så fint skrivet. En stor kram till dig! ♥
SvaraRaderaMartina