Inget som jag brukade lyssna på men när jag fick träffa dig var det detta jag såg fram emot. Det är detta jag minns på när jag tänker på dig. Ett hav av Cd-skivor med svensk pop.
Eller sommaren när jag fick vara med dig hos din morfar, när vi körde hö på gammalt vis med de där bönderna, vi åkte bakom hästen, vi sprang runt på åkrarna och vi fick källvatten, kallt friskt källvatten.
Eller midsommaren på öland i lilla stugan, vi var hur många som helst. Där var du mitt i allt och styrde upp, såg till att allt var bra, att alla hade trevligt. Sån var du och sån kommer du fortsätta vara.
Tiden gick och vi träffades inte så ofta, du hade ditt och jag mitt. På senare år träffades vi spontant på stan eller på ön, där ni fortsatte att tillbringa era sommar.
Även om vi inte träffades så ofta så hade vi ändå alltid något att prata om och framför allt kunde vi fortfarande ge varann en kram.
Jag kommer att sakna att inte springa på dig på ön på somrarna. Speciellt där vi badade som barn, i den lilla viken där havet möter stranden i en mjuk rundning bland sand och stenar och där vassen fortfarande växer hög. Där i viken där vi simmade ut till den stora stenen.
Jag är så tacksam att jag ändå fick dessa somrar med dig, att vi ändå trots långa stunder mellan våra träffar fortfarande kunde kramas. Att vi fortfarande någonstans var på samma sida.
Hoppas du har träffat mormor, morfar, morbror och min älskade pappa.
Kram Lina
❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar