Att inte kunna acceptera

Jag har svårt att acceptera att det finns dem som förstör för andra.

När jag skulle lämna min lilla tjej på förskolan idag så möts jag av en ledsen mamma på parkeringen och det står fler föräldrar där också runt hennes bil och de ser verkligen upprörda ut.

 

Vi har förskolan i ett litet samhälle där alla känner eller vet om varandra och det är ju både på gott och ont men så är det ju, i alla fall så när jag stiger ur bilen så höra jag - Lina, lås bilen! Konstigt så jag stannar till och frågar vad som har hänt. Då visar det sig att det är någon som har krossat bilrutan och tagit hennes väska när hon har varit och lämnat på skolan. Det tar ungefär 5-6 min och parkeringen ligger utmed vägen och är öppen.

Det är så tråkigt att man inte kan känna sig trygg ens på morgonen klockan 07:15 när man ska lämna sina barn. Vad kommer härnäst?

Jag hoppas och tror att det bara var en engångs grej, att personen ifråga gått förbi och sett väskan och fått en snilleblixt och att det inte kommer att hända fler gånger.

 

 

 

 

Här ser det också ut som om det varit inbrott men så är det ju inte alls. Det är min händiga kärlek som varit i farten och flyttat ut dörren. Han höll på till klockan 21,30 innan dörrfoder och annat var klart. Och det blev så fint.

 

Kram Lina