om 4 dagar är det pappas årsdag. Dagen då han valde att ta sitt liv. Dagen han valde att lämna oss utan att säga något. Dagen då han bestämde sig för att livet inte var värt något alls. Trots att han skulle bli morfar igen. Han skulle blir morfar till en liten tjej som visare sig vara en riktigt liten "bonnatös" hon hade älskar att åka traktor med sin morfar, eller mata hönsen, vara med hos korna och kalvarna eller bara busa. För det älskade han, min pappa, han älskade att busa.
Det har gått tre år sedan den hemska dagen, den värsta i mitt liv tror jag, när telefonen ringer och rösten på andra sidan säger att min pappa är död, vaddå dör, det kan faan inte stämma.
Jag var dessutom hemma själv med C som vara var 4 år då. Vi hade ju varit hos honom två dagar tidigare och lekt och busat, matat hönsen och kollat kossorna. Han kan inte vara död.
Men det var han. Han hade hängt sig i maskinhallen. Hur tänkte du?
Så arg och beskriven som jag blev på honom då har jag aldrig varit på någon.
Hur kunde du lämna mig? Hur kunde du lämna dina barnbarn?
Nu tre år senare är jag varken arg eller besviken jag är bara ledsen, det gör fortfarande så ont när jag tänker på dig och jag saknar dig varje dag!
Det finns så mycket i mitt liv som påminner om dig.
Här är du med Cornelia, hon är tre dagar här och hon är verkligen älskad från första stund.
Alltid skulle hon vara hos dig, sitta i ditt knä eller hålla dig i handen. Här är på hennes födelsedag.
Detta är nog det finaste kortet jag vet. Hand i hand på gården på väg till fasanerna. Ni hämtade den gamla cykelkärran och lastade den full med mat och vatten och sen rullande ni iväg till alla burarna och inhägnader där det fanns höns och fasaner. Det tog alltid lite tid för det var mycket att dona med.
Om du visste vad jag saknar dessa dagar.
Här som tomte, tror dtt du lurade henne ganska bra men så sur blev hon när hon inte fick följa med ut och kolla till hönorna, kommer du ihåg? Detta året var hunden med.
Jag trodde nog att saknaden skulle tonas ner och inte vara så starkt efter ett tag men det är verkligen inte så. jag saknar att kunna packa in familjen i bilen en söndag eftermiddag och åka hem till dig och grilla korv och drick en öl. En så simpel men underbar sak som vi gjorde så ofta vi kunde.
Det finns fortfarande så mycket som jag skulle vilja uppleva med dig, jag var liksom inte klar än. Vet inte om jag någonsin hade blivit det men jag saknar dig så otroligt mycket varje dag.
13 juli en dag som alltid kommer att finnas med på ett sorgset vis.
Älskar dig pappa!!
