Vi har haft begravningen för pappa, en enkel, ljus och stilla begravning i kyrkan. Sorgen och saknaden kommer alltid att finnas här och det är ju något jag måste lära mig att leva tillsammans med. Det känns lite lättare just nu, huvudvärken har äntligen släppt och ja jag kan se framåt lite mer nu än tidigare. Det som dyker upp nu är "hur ska vi göra på julafton nu"? Det är ju jättelångt dit men det har jag börjat fundera på. Jag har inte gillat julafton tidigare och nu lär jag göra det ännu mindre, jag firar jul och jag julpyntar och donar o så som man ska göra men jag gör det inte för min skull utan gör Sessan så klart, det kommer att kännas tungt detta året och nästa år oxå då vi är ytterligare en som ska fira utan morfar!
Jag saknar honom så otroligt mycket, han var enkel av min trygghet i livet, ja jag vet att jag inte hade haft honom i mitt liv för alltid men jag var som inte beredd att mista denna trygghet nu. Jag har alldeles för mycket kvar att lära mig och nu vet jag inte vem jag ska fråga!
Älskade lilla pappa varför sa du inget? Allt hade varit så mycket bättre om du fortfarande var här hos mig, hos oss, vi är så många som saknar dig. Ja du är saknad som faan!!!
Men men livet måste gå vidare lite grann, vi har ju en veckas ledigt till ihop och då ska vi nog försöka hitta på mått.
Nu ska jag titta lite på OS och sen får jag och hunden gå i sova. De andra båda är i granngården hos vovven där!
Ha en fin kväll!
Kram Lina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar