Brev till Himmlen

Hej Pappa

 

Det var ett tag sen jag skrev nu, har inte haft nån lust eller nått behov direkt att skriva. Satt och tänkte på dig igår och nu är vi ju inne i februari och det var ju nu som kalvarna började dyka upp och då kom känslan tillbaka, Den där härligt underbara känslan när man steg in i lagården hemma hos sig och de där vita små sötisarna bara var överallt.

Det saknar jag!

 

Snart dags att bli morfar igen, synd att du inte får uppleva det på riktigt, vet att du såg fram emot det och det gjorde verkligen vi också. Nä annars händer det inte så mycket som du vet. Den lille traktorn vill inte starta, känns som om H har försökt med allt men Valtran startar så fint varje gång vi är hemma hos dig och bilen också med lite hjälp, fast det batteriet är verkligen helt kass nu så det måste bytas. Det läcker i lagården också, men det är bara vid kopplingarna så det är inget svårt att åtgärda men det får nog nästa ägare göra tror jag.

 

Det snöar här igen, trodde att våra var på väg men ack så fel jag hade.

Du visst måste väl farfar haft en massa böcker eller anteckningar om släkten, han som skrev så mycket. Du kanske kan guida mig fram till vart dessa finns ( troligen på vinden eller) nästa gång vi är hos dig. Det skulle vara roligt att veta lite mer. Ja nu när man inte kan fråga dig så får man ju försöka läsa sig till det.

 

C saknar dig också, hon pratar ofta om dig och hon såg verkligen dig som en av sina bästa vänner. Nåja jag vet ju och som jag skrev för lite sen.

 

"Those we lost don't go away

They walk beside us every day"

 

Kanske en ny tatuering på G, vet att mannen i mitt liv inte gillar det men han kan inte gilla allt hos mig, eller hur ja nä inte du heller jag vet och det är ju egentligen inte för din skull som jag i så fall skulle göra det utan för att påminna mig själv om att det faktiskt är så. Men vi får se jag har ju sagt att jag ska tatuera mig sedan 2009 men det har fortfarande inte blivit av så vi får väl se. Kanske kan önska mig ett litet bidrag till min födelsedag.

 

Nä du älskade lilla pappa. Nu  har jag inte tid att skriva mer till dig och ag har egentligen inte så mycket mer att berätta heller.

 

Ha det bra så länge så hörs vi igen.

 

Älskar dig!

 

Kram Lina