Hej Pappa
Fattar inte att om en månad så har det gått 5 år sedan du lämna oss, fast ibland känns det som om det var igår. Saknaden är fortfarande så hemskt stark och fortfarande så påtaglig. Den kommer nog aldrig att försvinna det är nog bara att acceptera det nu.
Fredag den 13 juli 2012 ett datum som man inte kan glömma även om jag väldigt gärna skulle vilja.
Men jag tänker 5 år, vad har hänt på fem år, det är ju ingen jättelång tid egentligen.
#Vi fick L 2013 i februari, ca 7 mån efter att du försvann
#C har slutat förskolan och börjat både F-klass,
1an och går nu ut 2an och ska början 3an till hösten.
#Jag har börjat nytt jobb.
#H har börjat ny tjänst
#Vi har bytt fönster och klätt om huset
#H har köpt en skogsfastighet till
#Flickorna har fått en kusin till och kommer få möte en till i September
#Svärfar har du hos dig nu, han förlorade kampen mot cancern i februari 2016
Ja det var väl de stora sakerna, framförallt att C har börjat skolan, du skulle vara så stolt över henne. Hon är en bra kompis och hon har lätt att lära sig och hon är världens bästa storasyster.
Hon tar alltid hand om sin lillasyster, även om hennes lillasyster inte alltid är så snäll. Fast ofta är de väldigt bra kompisar och de gör nästan allt tillsammans.
L älskar sin storasyster så mycket så hon kan knappt sova om hon inte är hemma.
Hon retas och tetas med henne ofta men vill alltid att C ska vara med och blir väldigt ledsen om C inte kan eller vill det.
Ja du hade verkligen haft roligt ihop med dem och de hade älskat att vara ute hos djuren med dig. Varit med när kalvarna kom och hjälpt till att mata hönsen och så vidare.
Jag saknar dig så otroligt mycket.
På återseende.
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar